beeautiful

Nu har ja fått massa tankar runt omkring ämnet att ha en pojkvän.
Vad är det som gör en så glad genom att ha en pojkvän? Och var är det som gör en så glad att vara singel?
Just nu e ja bara heeelt förvirrad av allt. Jag känner lixom inte den här lusten att ha en kille längre =S.. Vet ej vrf =/.

Känns bara som om när man har en kille så blir man så fast på ett sätt. I ett förhållande det e där allt dyker upp : svartsjuka, avundsjuka, tjaffs, bråk.
Vad är det då som ger en sån lycka i ett förhållande?

Men ändå när man inte har ett förhållande det e då man saknar den här närheten och lyckan som kan finnas under ett förhållande. När man bara kan ligga brevid varandra och han håller om en och man känner sej som den lyckligaste personen i heeeela världen.

Men att sen sakna en annan person under ett förhållande är det måånga som gör. Att man får en heelt annan känsla när man känner den här saknaden. Man känner att man saknar något speciellt och det va med den andra killen som man fick det uatv inte av den man e tillsammans med. Att man bara kan ligga och gråta och känna sej tomhänt och inget att man kan se fram emot. Att man bara just den stunden skulle vilja ligga brevid den man va tillsammans med innan. Så är det ibland och det är normalt iaf vad jag tror..

Vad tycker ni och har ni kännt så någon gång? Skriv gärna och berätta lite =)