Om du bara visste hur mycket jag skulle vilja kunna berätta hur jag mår för dig. Hur mycket jag skulle vilja öppna mig för dig. Jag mår bara dåligt att jag inte kan berätta för dig hur jag mår. Men alla har ju inte det lika lätt att berätta för nån hur den mår. Jag vet att jag har haft piss stil mot dig när ja mått som dåligast. Det är verkligen inte meningen att vara såhär mot dig. Men jag vet inte hur jag ska börja öppna mig. Vart jag ska börja berätta om. Det är verkligen så himla mycket som tynger mig. Och jag vet inte varför jag har blivit så himla känslig heller. Känns som om jag bara vill gråta hela tiden. Men det kan man ju heller inte göra.
Om du bara kunde förstå mig att jag inte är en lätt person att handskas med när ja mår dåligt så skulle det vara super.
Jag känner bara att jag skulle vilja krypa in i ett litet hörn i mörkret och bara va. Att inte behöva känna en sån stor press på allt runt omkring. Om jag bara hade det där utrymmet för mej själv om dagarna, bara få va för mig själv. Men hur ofta händer det lixom.
Känner bara att jag skulle vilja skrika ut all min ilska som jag har inom mig!
Allt känns så grått och tomt just nu. Vet ej vart jag skall ta vägen. Behöver dig som mest just nu
J vid min sida även fast
jag bara stöter bort dej och vägrar visa hur jag mår.
